Under två års tid har det varit utttgning till den elitlagssatsning i fotboll som de gör i alla län. Folk har kommit och gått i detta lag men antalet spelare  har hela tiden minimerats. Förr-förra helgen var det sista gallringen i Junsele för uttagningen till Jämtland/Härjedalens elitlag. M & L var där och kämpade om två platser. Det var en olidlig väntan på besked, för två av 18 tjerna skulle sållas bort. Från M & L's lag var 7 st uttagna till Junsele och nu skulle alla få reda på, endera under måndagen eller tisdagen om de kommit med...

Jag satt nere och tittade på tv under tisdagskvällen och plötsligt hör jag ett illtjut..... Det visade sig att båda brudarna hade kommit med och ska nun åka ner till Halmstad efter midsommar och vara två av de 16 som representerar Jämtland Härjedalens flickor födda 94. Jag är en MYCKET stolt moder!!

Fyra från deras moderlag kom också vidare till Halmstad så himla kul men såklart blöder mitt hjärta lite för den 7:e tjejen från deras lag som föll på målsnöret.

Jag har jobbat, och jobbat och jobbat.

Tyvärr har jag sagt ifrån mig hästen som jag är så förtjust i jag insåg att det i längden blev ohållbart så jag hoppade av. Förra veckan var jag hos Toriva förmodligen för sista gången. Och det känns sorgligt  för jag gillade den filuren. Hon kan fortfarande inte så mycket men hon var trevlig och härlig att hålla på med. Hon kom mig alltid till mötes när jag kom och skulle hämta henne i hagen och såg glad ut. Jamen, hon hade i alla fall öronen framåt och kom emot mig och var allmänt söt.

Jag orkade helt enkelt inte att ha henne så mycket som jag har har haft  hela våren då det har varit hysterisk med jobb och resor hela tiden.

Jag jobbade utöver min ordinarie arbetstid hela helgen lite drygt men nu ser jag någon sorts ljusning i jobbträsket. Det är tur att jag gillar mitt jobb men det kan ju faktiskt bli för mycket av det goda i alla fall. Nästa helg ser jag fram emot att göra absolut INGENTING, förmodligen en utopi eftersom jag är jättedålig på det, men jag skulle vilja prova....